Vad PEN:s nya rapport om 140 attacker mot författare 2025 betyder

140 attacker mot författare. 32 fängslade. 26 hotade. Det är siffrorna som PEN International la fram i sin rapport Författare under belägring: Att trotsa tystnaden i april 2026. Och bakom siffrorna finns två svenska medborgare som suttit fängslade tillsammans i över 36 år: Dawit Isaak och Gui Minhai.

Det här är ingen recension. Det är en lägesrapport om varför yttrandefrihet är ett bokämne – och vilka böcker du faktiskt kan läsa för att förstå vad som står på spel.

Det här säger rapporten

PEN Internationals årliga Case List räknar attacker på författare globalt. För 2025 landade siffran på 140. Det är en uppgång, och den följer ett mönster som blivit tydligare för varje år: stater bryr sig allt mindre om att hålla fasaden uppe.

32 författare fängslades. 26 hotades och trakasserades. Ytterligare 23 utsattes för andra typer av angrepp.

Sen är det krigen. PEN dokumenterar att minst 255 kulturarbetare dödats i Ukraina av ryska styrkor – författare, konstnärer, historiker. I Sudan har 90 procent av mediehusen förstörts. Myanmar och Palestina nämns också särskilt.

Elisabeth Löfgren, ordförande i Svenska PEN:s Fängslade författares kommitté, pekar i rapporten ut tre faktorer som driver utvecklingen: transnationellt förtryck, AI-genererad desinformation och en växande våg av bokcensur.

Två svenska fall som inte går att ignorera

Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea sedan 2001. 25 år. Ingen rättegång, ingen dom. Han är fortfarande svensk medborgare.

Gui Minhai – förläggare och författare – har suttit över 11 år i kinesiskt fängelse. Han bortfördes från Thailand 2015. Också svensk medborgare.

De är inte abstrakta fall i en rapport. De är två personer vars yrke – att skriva, att förlägga böcker – är skälet till att de sitter inlåsta. Joakim Medin, svensk journalist, fängslades senare i Turkiet. Listan blir längre, inte kortare.

Varför det här hör hemma på en boksajt

Bokhavet skriver mest om byggnadsvård, husrenovering och praktisk litteratur. Men en bok är en bok oavsett om den handlar om att lägga om ett tegeltak eller om en regims övergrepp. När någon fängslas för det de skrivit handlar det om hela ekosystemet – författarna, förläggarna, bokhandlarna, läsarna.

Mahmoud Munas, bokhandlare, finns med i rapporten. En bokhandlare. För att han sålde fel böcker.

Det är värt att stanna upp vid.

Författarna som rapporten lyfter

Tre Nobels fredspristagare nämns specifikt:

• Narges Mohammadi – iransk människorättsaktivist och författare
• Maria Ressa – filippinsk journalist
• Ales Bjaljatski – belarusisk människorättsförsvarare

Alla tre har skrivit, alla tre har förföljts, alla tre står som påminnelser om att Nobels fredspris inte automatiskt är en sköld. Mohammadi satt fängslad när hon tog emot priset. Bjaljatski sitter fortfarande inne.

Poeten Mohamad Tadjadith finns också med på listan.

Vad du kan läsa för att förstå mer

Att läsa en rapport på 60 sidor är en sak. Att läsa en bok som tar dig in i sammanhanget är något annat. Här är vägen in om du vill grotta ner dig:

Om du vill börja brett: PEN Internationals egen rapport är fritt tillgänglig på Svenska PEN:s webbplats. Den är rakt skriven, utan akademiskt krångel.

Om du vill läsa de förföljda själva: Maria Ressas memoarer How to Stand Up to a Dictator finns översatt. Narges Mohammadis White Torture – intervjuer med iranska kvinnliga politiska fångar, skrivna i fängelse – är ett av de starkaste vittnesmål som publicerats det senaste decenniet.

Om du vill ha den svenska kontexten: Skriv ”Dawit Isaak” på biblioteket. Det finns flera svenska böcker om hans fall, både biografiska och journalistiska.

Det är inte trevliga böcker. Det är inte heller klassiker i traditionell mening. Men de är böcker som faktiskt betyder något – och just därför är de värda din tid.

Hur AI och desinformation skapar en ny frontlinje

En av rapportens mest oroande punkter handlar inte om fängelser utan om text. AI används nu i stor skala för att producera desinformation, drunkna sökresultat i brus och polarisera debatter. Det drabbar författare på ett indirekt men kraftfullt sätt: när sanningsmaskineriet kollapsar förlorar litteraturen sin auktoritet.

Tänk på det när du nästa gång läser en ”expertartikel” online utan tydligt avsändare. En del av kampen för yttrandefrihet handlar om att försvara fängslade röster. En annan del handlar om att skydda vår förmåga att skilja på vad som är skrivet av en människa och vad som inte är det.

Det är därför fysiska böcker – med en namngiven författare, ett förlag, ett tryckår – fortfarande spelar roll. Det är därför begagnade böcker inte bara är hållbart utan också ett sätt att hålla en kedja av verifierat innehåll vid liv.

Vad gör man konkret

Tre saker, om du vill göra något mer än att bli upprörd:

1. Bli medlem i Svenska PEN. Medlemsavgiften går till arbetet för fängslade författare. Det är inte symboliskt – det finansierar advokater, kampanjer och uppvaktning av regeringar.

1. Köp och låna böcker av förföljda författare. Royalties betyder något, men ännu viktigare: lästa böcker pratas om. Tystnad är vad regimerna vill ha.

1. Skriv brev. PEN:s kommitté för fängslade författare driver brevkampanjer till politiska fångar. Det låter naivt tills man läser vittnesmål från frigivna författare som beskriver hur de fick paket med hundratals brev – och hur det förändrade hur fängelsepersonalen behandlade dem.

En sista tanke

På en sajt som mest skriver om hur du tilläggsisolerar en torpargrund eller väljer rätt bok om byggnadsvård kan en text som denna kännas malplacerad. Men poängen är just det: vi tar för givet att vi kan skriva, läsa och köpa vilken bok vi vill. Den friheten är inte gratis och den är inte garanterad.

140 författare fick det bekräftat förra året. Två av dem är svenska.